Schizofreni orsakas av en obalans i de kemikalier som underlättar kommunikationen mellan neuroner i hjärnan, vilket leder till att uppfattningen (hur man ser/hör/tänker) av saker och ting inte är riktig. De faktorer som skapar denna obalans har inte förståtts till fullo.

Schizofreni är en vanlig form av svår psykisk sjukdom som innebär ett avsevärt ”stigma” och ofta är missförstådd. Personer med schizofreni upplever störda tankar, känslor och beteenden, och det är svårt för dem att bedöma verkligheten.¹ Detta kan ha en stor påverkan på personens liv och familj.

Schizofreni karaktäriseras av episoder med psykos (tappar greppet om verkligheten) mellan perioder med avtrubbade känslor och tillbakadragande.¹ Schizofrenisymtom kan definieras genom vad som är känt som positiva symtom och negativa symtom, tillsammans med kognitiva symtom, humörsymtom och motoriska symtom.

Positiva symptom - De symtom som förekommer under episoder med psykos kallas ”positiva symtom” och omfattar tankestörningar, vanföreställningar (felaktiga uppfattningar, ofta med paranoia) och hallucinationer – främst att man hör röster.1 Dessa symtom förekommer ofta tillsammans med ångest och överdriven aktivitet – personen rör på sig hela tiden och blir upprörd.¹

Negativa symtom - Å andra sidan består episoderna med tillbakadragande av ”negativa symtom”. Dessa omfattar avtrubbade känslor, minskad talförhet, dålig planeringsförmåga, att man påbörjar och/eller fortsätter med aktiviteter samt minskade känslor av välbehag eller intresse. Negativa symtom är vanligtvis ansvariga för problem med social interaktion och dagliga aktiviteter.¹

Världshälsoorganisationen uppskattar att över 21 miljoner personer har schizofreni, vilket gör sjukdomen till en av de 20 främsta orsakerna till funktionsnedsättning världen över.^2-3 Schizofreni drabbar personer oavsett ras, kultur eller samhällsklass. Sjukdomen debuterar vanligtvis i tidig vuxenålder (från 20 års ålder)³ men kan utvecklas i alla åldrar. Schizofreni drabbar både män och kvinnor, även om män har benägenhet att utveckla sjukdomen lite tidigare i livet.⁵ Risken för att en person ska utveckla schizofreni någon gång under sin livstid är cirka 1 %.⁴

Schizofreni är även bland de ekonomiskt mest kostsamma sjukdomarna i världen och, tillsammans med andra psykotiska sjukdomar har det visat sig att den står för 1,5%  (Storbritannien), 2 % (Nederländerna, Frankrike) och 2,5 % (USA) av den totala sjukvårdsbudgeten.^6-7

Schizofreni diagnostiseras med hjälp av patientintervjuer och kan även omfatta diskussioner med närstående. Det finns åtskilliga utvärderingsskalor som också kan användas för att bidra till att identifiera symtomen på schizofreni och deras allvarlighetsgrad.

Schizofreni kräver behandling. Med rätt behandling är det möjligt att väsentligt minska de symtom som är förknippade med schizofreni och att känna igen ”riskfaktorerna” eller ”varningstecknen” på ett förestående återfall. Behandlingen består vanligtvis av en kombination av läkemedel och psykosocial behandling, och en period på sjukhus är ofta nödvändig för vård och övervakning av psykotiska episoder.