Depression är ett vanligt medicinskt tillstånd som är förknippat med en rad känslomässiga, kognitiva och fysiska symtom.¹ Dessa symtom har en inverkan på vardagslivet. Personer som har depression kan inte längre kontrollera sina känslostämningar eller känslor, och de har benägenhet att känna sig nedstämda nästan hela tiden. På så vis kan de ha svårigheter att behålla sina arbeten, fortsätta sina studier och/eller bibehålla sitt familjeliv och sina sociala kontakter. ^1-3

Depression kan drabba vem som helst, men olika sociala och biologiska faktorer kan öka en persons risk för att utveckla tillståndet.^1-3 Dessutom kan stressfyllda upplevelser som sjukdom, arbetslöshet eller sorg utlösa tillståndet hos en del personer. ^1-3

Depression påverkar den drabbade på olika sätt, men det är mer än att bara ”känna sig nedstämd” under en kort tid. ³ På grund av kemiska förändringar i hjärnan kan dessa symtom kvarstå i veckor, månader eller år. Depression yttrar sig som en kombination av tre symtomgrupper: känslomässiga, kognitiva och fysiska.

Känslomässiga symtom - De känslomässiga symtomen som t.ex. sorgsenhet, känslor av hopplöshet och ångest är kanske de som traditionellt mest förknippas med depression.¹

Fysiska symptom - Fysiska symtom på depression varierar och kan innebära problem med sömnen, aptiten och vikten, sexuell dysfunktion och huvudvärk. Alla dessa är mycket bekymmersamma för patienter.¹

Kognitiva symtom - Kognitiva symtom påverkar uppmärksamhet, minne och beslutsfattande. Dessa kan ha särskilt negativa konsekvenser i dagliga sysslor och påverka arbets- eller utbildningsprestationen.² Genom forskning har man även märkt att kognitiva symtom, som t.ex. koncentrationssvårigheter eller obeslutsamhet, uppträder upp till 94 % av tiden under depressiva episoder.⁴ Även hos patienter som anses vara i remission förekom kognitiva symtom hos deprimerade patienter i genomsnitt under 39−44 % av tiden under remissionsperioder.⁴

Vid allvarliga fall kan depression leda till självmordstankar och självskadebeteende.

Depression förekommer världen över hos personer i alla åldersgrupper och sociala bakgrunder, och hos både män och kvinnor.^3-5 Depression framträder vanligtvis först hos personer som är 20–25 år.⁵ Uppskattningar om förekomst varierar  kraftigt, men i de flesta länder kommer 8–12 % av befolkningen att uppleva depression under sin livstid.⁵

Världshälsoorganisationen anser nu att depression är den främsta orsaken till funktionsnedsättning världen över.³ En studie fann att upp till 65 % av personer som har depression bedömde sin sjukdom som svårt funktionsnedsättande.⁶ Trots den stora belastningen av depression på både individ och samhälle, förblir det dock ett faktum att många personer med depression förblir utan behandling.^6-7

Depression kan diagnostiseras av en läkare som kommer att ställa frågor om symtom, vardagen och familjeförhållanden. Det finns åtskilliga utvärderingsskalor som också kan användas för att identifiera depressionens symtom och allvarlighetsgrad. När diagnosen väl har ställts, rekommenderas vanligtvis en kombination av olika behandlingar, däribland läkemedel, rådgivning, socialt stöd, träning och självhjälpstekniker.

Det finns för närvarande inget botemedel för depression men det finns behandlingar för symtomen och forskningen pågår för fullt.

Stöd från vänner eller en familjemedlem utgör också en väldigt viktig del i den totala behandlingen. De som står nära någon med depression rekommenderas starkt att hjälpa personen att söka hjälp och att erbjuda ett positivt stöd efter att det första steget med att söka vård har tagits.