Bipolär I-sjukdom

Bipolär I-sjukdom är en kronisk (långvarig) och funktionsnedsättande psykisk sjukdom som kännetecknas av återkommande episoder av mani och depression, eller en blandning av båda.

Sammanfattning av bipolär sjukdom typ I

Bipolär sjukdom typ I är en undertyp av bipolär sjukdom – en svår psykisk sjukdom, som tidigare kallades manodepressiv psykos. Den kännetecknas av perioder med förändrad sinnesstämning, som kan vara manisk, depressiv eller blandad (dvs. snabbt alternerande mellan mani och depression). Dessa intensiva sinnesstämningar leder ofta till problem med daglig funktion, förstörda personliga relationer och självmordsförsök. Den första maniska episoden, som är nödvändig för att kunna ställa diagnos på bipolär sjukdom typ I, föregås ofta av en eller flera depressiva episoder.

Någon enskild orsak till bipolär sjukdom har inte identifierats, men man tror att såväl biologiska, psykologiska som sociala faktorer kan bidra och leda till kemiska förändringar i hjärnan.

Symtom

Personer med bipolär sjukdom typ I kan uppleva ovanligt intensiva känslotillstånd som uppträder under distinkta perioder som kallas ”episoder”.

Ett överdrivet upprymt eller upphetsat tillstånd kallas en manisk episod och är förknippat med ökad energi och aktivitet. Det är ett utmärkande drag för bipolär sjukdom typ I.1 Symtomen omfattar starkt överdriven självöverskattning och högtflygande planer, minskat sömnbehov, överdrivet mycket prat och en tendens till impulsivt och vårdslöst beteende.

De maniska episoderna kan alternera med långvariga episoder av depression som utmärks av sänkt sinnesstämning samt minskad energi och aktivitet. Det kan också förekomma ”blandade” episoder då både mani och depression uppträder under samma dag, och då personen snabbt svänger mellan de två tillstånden.

Statistik

Bipolär sjukdom drabbar mer än 30 miljoner människor världen över, och tillhör de 20 främsta orsakerna till funktionsnedsättning.2 Upp till 2 % av alla européer kommer att få bipolär sjukdom någon gång i sitt liv, varav ungefär hälften kommer att utveckla bipolär sjukdom typ I.3,4

Bipolär sjukdom typ I är lika vanlig hos män och kvinnor, och drabbar människor med alla typer av social och etnisk bakgrund.3 Risken för att utveckla bipolär sjukdom är högst hos unga vuxna, då minst hälften av alla fall debuterar före 25 års ålder.5

Personer med bipolär sjukdom typ I löper särskilt hög risk att utveckla andra sjukdomar samtidigt (så kallad ”samsjuklighet”). Världshälsoorganisationens nyligen genomförda undersökning ”World Mental Health Survey Initiative”3 fann att två tredjedelar av de människor som hade bipolär sjukdom även hade ångestsyndrom och mer än en tredjedel hade en störning på grund av droganvändning. Trots dessa allvarliga effekter får mindre än hälften av dem som har bipolär sjukdom behandling för sitt tillstånd.

Diagnos och vård

Det finns inget botemedel mot bipolär sjukdom typ I, men med effektiv behandling kan de flesta människor få bättre kontroll över sina humörsvängningar och relaterade symtom.

En läkare diagnostiserar bipolär sjukdom genom att be patienten beskriva sina symtommönster. Behandling av bipolär sjukdom typ I måste effektivt behandla både maniska och depressiva episoder, liksom blandade sinnesstämningar och snabbt svängande tillstånd. Det är också viktigt att förhindra att episoderna återkommer. Behandling av bipolär sjukdom typ I omfattar vanligtvis användning av läkemedel tillsammans med psykosociala insatser såsom kognitiv terapi.

Bipolär sjukdom typ I är en allvarlig psykisk sjukdom och det är nödvändigt att få professionell hjälp att hantera tillståndet.

 

Källor

1. American Psychiatric Association. Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, Fourth Edition, Text Revision, DSM-IV-TR. Washington, DC: 2000.

2. World Health Organisation. The global burden of disease. 2004 update. www.who.int/healthinfo/global_burden_disease/2004_report_update/en/index.html. Accessed 06/09/11.

3. Merikangas KR, Jin R, He JP, et al. Prevalence and correlates of bipolar spectrum disorder in the world mental health survey initiative. Arch Gen Psychiatry 2011; 68 (3): 241–251.

4. Pini S, de Queiroz V, Pagnin D, et al. Prevalence and burden of bipolar disorders in European countries. Eur Neuropsychopharmacol 2005; 15 (4): 425–434.

5. Kessler RC, Berglund P, Demler O, et al. Lifetime prevalence and age-of-onset distributions of DSM-IV disorders in the National Co-morbidity Survey Replication. Arch Gen Psychiatry 2005; 62 (6): 593–602.

Cookie Policy
Du lämnar nu lundbeck.se